She Has Seizures And A Crush On You

Perfektion! Jag ville inte ens veta vem Kate Ferencz är eller vad hon sysslat med innan. Gräver man för mycket så får man ofta upp skit som att favoritlåten med ens favoritband är en cover på ett cheesy Oi!-band (Home Blitz jag tittar på dig!). Inte för att jag ens vet var jag skulle börja med Kate Ferencz. Någon kassett här, nån kassett där, några kommentarer om att hon är galen live, men vi bryr oss inte. Det Viktiga är att hon har en smutsig snuskig poppärla i låten Sitting In A Tree Kissing utgiven förra veckan på Clan Destines samling. En poppärla vars kniv och gaffel trummande intro snabbt flirtar med California Über Alles innan den hoppar upp på Beat Happenings axlar och hånglar upp dig med ett up yours i ansiktet.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Ghost Riders in the Storm

Personligen har jag aldrig varit något stort fan av M.I.A. Om jag ska vara ärlig så kunde jag knappast bry mig mindre. Knappt värt en gäspning. Men bara för sakens skull tänker jag göra ett undantag från min övertygelse. Hey, vad kan jag säga, det är så’n jag är. Storstilad! Inte den som är den så att säga. Hell, the kid – M.I.A. alltså eller egentligen är det väl någon smart studioräv som har räknat ut att man kan vinna kräddpoäng på att sampla gammal NYC-punk – bygger ju för tusan hela ”Born free” runt riffet från Suicides ”Ghost rider”. Det måste väl vara värt någonting. Är det något jag gillar så är det ju Suicide. Och ”Ghost rider” är definitivt en av mina favoritlåtar. Kompakt och elak, men samtidigt söt som en gräddbakelse. Diamanter, rosa bubbel och pälskappa, det är hon fan i mig värd den där M.I.A. Och vem vet, nu kan det kanske hända att man svänger förbi spelningen på WoW i augusti. Men bara kanske, jag menar, man vill ju helst slippa att beblanda sig med killarna med upprullade fiskarmössor och tygpåsar. The know-it-alls.

Hitsen från Blitzen

I got the gift that keeps on giving
It’s called an electric guitar
It can express many different emotions
… I’ve got to get some gum
… Wait a second

Mina vänner, på allmän begäran presenterar Our Favourite den helt makalöst magnifika och maffiga mixtapen ”Hitsen från Blitzen”. Om mina källor stämmer anser den svenska kulturmaffian och lo-fi-posset att det här kan vara den ultimata mixtapen med Home Blitz. Fredrik Strage lär ha kallat Daniel DiMaggio det vackraste nya svarta sedan Atari Teenage Riot. I trakterna runt Karlaplan viskas det till och med om att Per Sinding-Larsen – över en lunch på Fältöversten – ska ha sagt till Germund Stenhag, ”ska du bara köpa en samling med Home Blitz i år så ska du köpa ”Hitsen från Blitzen. Den är så djävla vass. Och det är lika bra att hoppa på tåget nu för i nästa vecka kör vi den som grej of the day på Kulturnyheterna. Och då vet du att det kommer att vara slutsåld på Pettan innan helgen infinner sig. Believe!”. Jepp, så het är den här skiten. Du vet, när till och med PSL och the mighty Stenhag är med på båten, då är saker och ting heta som lava. Vanligtvis ger vi själva fan i vad kultureliten och de självutnämnda experterna tycker och säger men när vi nu för en gångs skull är på samma sida som kulturvänstern – aka de köpta – kan vi ju dra nytta av packet till att sprida the good word ute i stugorna*. Hey! Vad har vi att förlora på det liksom. Bra skit är bra skit. Oavsett vilken sida man står på så bör man känna till att ”Hitsen från Blitzen” är fylld till bredden med köttig och sårbar lo-fi. Rå lo-fi-skit som varenda människa behöver ha i sin ägo. 15 låtar. 35 minuter. Total tillfredsställelse. Lite som en date med natten. Ni fattar, ni är ju inte bakom flötet. N’est-ce pas?

1. Little League (från Weird Wings, 2007)
2. Hey! (från Home Blitz, 2005)
3. Is Anybody There (från Out of Phase, 2009)
4. Perpetual Night (från Perpetual Night, 2010)
5. Stupid Street (från Live Outside, 2006)
6. AC S.S. (från Home Blitz, 2005)
7. Murder in My Hear (från Perpetual Night, 2010)
8. Nighttime Feel (från Out of Phase, 2009)
9. Right Cut Even (från Weird Wings, 2007)
10. Feeling Cold (från Live Outside, 2006)
11. Two Steps  (från Out of Phase, 2009)
12. Apocalyptic Grades 2005 A.D. (från Home Blitz, 2005)
13. Don’t  Talk to Me (från Out of Phase, 2009)
14. World War III (från Out of Phase, 2009)
15. My Town (från Weird Wings, 2007)

Du laddar ner ljuvligheten här.

Och du, när vi nu har varit så storstilade att vi har bjudit dig på kickarnas kick kan väl du vara så snäll att du beger dig över till Midheaven och köper Out of Phase”. Det är det fan i mig värt. Do it! Annars bussar vi Henry på dig. Bastard!

*För er som har svårt att hantera ironi eller som inte känner undertecknad kan det väl vara bra att föra in en passus om att man bör filtrera all skit jag säger. Enligt den som känner mig bäst – vi kan kalla personen ifråga för L – bör man ta ungefär fyra procent av allt jag säger på allvar. Resten kan man ta mer lättsamt på. Jag tror ni fattar vad det är jag försöker säga, men å andra sidan kan ju den här lilla inflikningen vara något man bör sortera bort. Anyhoo, gör vad fan du vill, see if I care som Kenny & The 4th Dimension sjöng för mycket länge sedan.

I hate your secret club

When it's time to party, we party hard!Holy smokes Batman!
Boing!
Yey!
Wham! Bam! Thank you m’am!
Ding-dong – the witch is dead. The wicked witch is dead!
When it’s time to party. We will party hard!

Och alla andra dumheter som man kan vräka ur sig när man ånyo – för vilken gång i ordningen undrar man – har förälskat sig upp över öronen i en låt eller skiva. Nu slänger jag ur mig allting på samma gång. Det är lika bra. Exorcistenstilen! Allt ska ut! Det är fan-i-mig värt det. Jag menar, vem tusan behöver ord och fraser och utrop när man har tioårsfirande skivbolaget SDZ Records senaste samlingsplatta, ”Flottante tension d’eclipse”, framför sig? Inte jag i alla fall. Verkligen inte. Jag kan knappt sitta still, så upphetsad är jag. Det kryper i hela kroppen. Jag har myror i underbrallorna. Fötterna går i samma tempo som det som James Brown höll under mitten av 60-talet. Fast! Utan pardon. Papa needs a brand new heart! Ett skevt, lätt oroat leende på läpparna. Som en trettonåring på en förstadate. Remember, don’t put out on the first date. Ni vet. Nervöst, så in i bomben.

Outgivna låtar med The Feeling of Love, Electric Bunnies och Daily Void. Manna från himlen. Och ta sedan bara en sådan sak som att de vitlöksstinkande och boeufbourgogneätande stackarna bjuder på en sådan godbit som The Rebels makalösa version av Sades ”Maureen”. Free of charge. Rent guld. Fucking briljant. Utsökt! Visst, det är gentilt, men snudd på obegripligt givmilt. Det måste finnas någon baktanke. Kanske är det dags för provsprängningar på någon atoll igen eller så vill de bara skylla över att de har en sjövild galning till president.

The Rebel: Maureen

Pierre & Bastien: RMI

Den här rundan är på mig…


Lördagskväll och musiken som spelar är en salig blandning av den senaste månadens ”nya” låtar. Kalla det summering eller bara en vanlig helg.
Art Museums – Sculpture Gardens
Art Museums – Paris Cafes
Detta perfekta kärleksmöte mellan Vaselines och Gene Clarke i noise-himlen har tydligen charmat byxorna av cheferna på Woodsist. De ska ge ut bandets nästa skiva.
Cults – Go Outside
Och i en annan himmel sitter George Harrison med sin sitar och målar prickar i pannan tills rökelsen tar slut. (Här laddar du ner den här 7″ans alla låtar)
Dead Heart Bloom – Flash In A Bottle
Och i Seattle går Fleet Foxes ett varv till i svampskogen för att hitta en melodi så här fin.  (Vet inte om man behöver hela bandets backkatalog? Men i så fall finns den här. )

Clap, if you wanna join…

Tokroligt + musik = fel. Med ett bandnamn som The Mexican Wrestlers och låttitlar som ”Synt is dead” är detta malmöband farligt nära tokkulmarginalerna men de verkar inte bry sig. De kör på och har sådan grundbultat indiekänsla att det räcker för att åtminstone förgylla denna soliga vårfredag genom lite livelåtar som går att ladda ner via Dictaphone.

The Mexican Wrestlers – Strange loving
The Mexcican Wrestlers – Hangarounds

Bring me the head of Alex Chilton

Kära församling, när jag nu har er alla samlade framför mig är det en sak jag skulle vilja säga. Människor – vad är det för fel på er! Har varenda en av er gått och blivit spritt språngande galen? Är ni helt från vettet. Bortom all rim och reson. Fubared! Det här beteendet som ni ägnar er åt måste få ett stopp. Med en gång. Och ja, jag tror nog att ni alla förstår vad jag talar om. Ja, det är riktigt, jag talar förstås om detta märkliga beteende som vi i användargruppen för skivor, öl och allsköns djävligheter kallar betala-överpriser-för-skivor-med-en-nyligen-bortgången-popsångare-bara-för-att-han/hon-är-nyligen-bortgången. What’s up with that! Har ni verkligen tappat förståndet så pass att bara för att en snubbe går och dör så blir hans musik intressant? Värd att spendera the big bucks på? Va? Va! Va!?! Jag bara undrar, för något är allvarligt fel när en singel som i vanliga fall kostar 200 kronor helt plötsligt går för det tredubbla. Bara för att snubben precis har plockat ner skylten. Det här beteendet som ni ägnar er åt är inte OK. Allvarligt talat, ni är i behov av hjälp. Det måste få ett slut. Nu. En normal människa som mig själv måste för helvete få köpa Alex Chilton-sjuor i fred utan att ni blandar er i och trissar upp priserna.

Alex Chilton: Bangkok

Alex Chilton: Rubber Room

Irony & Ebony

1. Fuck you!
2. Fuck you!
3. Fuck you!
4. Jag är ett negativt kryp.
5. Har alltid varit.
6. Kommer alltid att förbli.

The Lamps: Niels Bohr was an Excellent Ping Pong Player

The riff! The riff! The riff! Jag är osäker, men det kan vara så att jag inte har hört ett bättre riff sedan Brainbombs vräkte ur sig ”It’s a burning hell” på sitt första album. Knäckande. Nästan så att man blir knäsvag. Ren och skär droger-pickadoller-och-knulla-på-gatorna-rock. Amfetamina reptiler tar just nu över världen. Fuck it! Låt oss dansa istället. Anarko. Vita panternstilen.

Bra skit ska premieras. Så är det bara. Se nu till att köpa skiten från Dull Knife Records. Obey!

Dad, I can’t open my coconut


Med ett namn som Coconuts och en låttitel som ”When she smiles” är det lätt att tro att dessa nötter är ett par Brian Wilson-wannabees. Men här svävar inga molnlätta popmelodier eller stämsångskörer. Istället mullrar det sakta från någon mörk plats under jorden.  Tänk inledningen av David Lynch ”Blue velvet” där den sköna sången övergår till mörka hotfulla ljud från jorden, det är där Coconuts tar över soundtracket. Det är därför lite mer passande (även för Lynch) att de också har en låt som heter ”Lost bitches”. Förföriskt långsam rytmisk hotfullhet.  Finns på skiva via No Quarter.

Coconuts – Silver lights

The girl can’t help it

Det har sagts mig att en dag tar kickarna slut. Därefter kommer allt te sig grått och glåmigt. Dassigt. Platt. Inte riktigt allt det där som du vill att det ska vara. Lite som en text av Andres Lokko eller som när du återvänder till The Breakfast Club efter 25 år. Det värsta är att jag känner att det är nära nu. Glåmighet. Det gråa och det trista. Jag menar, hur ska något någonsin bli sig likt igen efter det här. ”Murder in my heart” med Home Blitz är så knäckande och galet bra att det är lika bra att någon drar ut mig på bakgården nu med en gång, lägger mig i en säck och går över mig med en kofot eller ett basebollträ. Gör mig mör! Och när ni är klara med er workout, var då så vänliga och skjut mig, för nu är nog kickarna slut.

Inte sedan Buzzcocks storhetstid har ett band (eller i det här fallet en person) levererat singel på singel på singel med så här skönt sönderskavd power-pop. Tro mig, Daniel DiMaggio kan alla knepen. Det skulle inte förvåna mig ett skit om det var han som redigerade den senaste utgåvan av regelboken. The Lo-Fi-Glam-Bible. Du snor några riff från Slade, kanske lånar du något från en vers av T. Rex och på slutet slänger du in en refräng som du köpt av Big Star för en femhunka. Saken är biff. Kioskvältarnas kioskvältare är konstruerad. Upp med volymen. Tänd elden! På med bensin! Nu kör vi! Fredagen är här.

Home Blitz: Murder in my heart