The girl can’t help it

Det har sagts mig att en dag tar kickarna slut. Därefter kommer allt te sig grått och glåmigt. Dassigt. Platt. Inte riktigt allt det där som du vill att det ska vara. Lite som en text av Andres Lokko eller som när du återvänder till The Breakfast Club efter 25 år. Det värsta är att jag känner att det är nära nu. Glåmighet. Det gråa och det trista. Jag menar, hur ska något någonsin bli sig likt igen efter det här. ”Murder in my heart” med Home Blitz är så knäckande och galet bra att det är lika bra att någon drar ut mig på bakgården nu med en gång, lägger mig i en säck och går över mig med en kofot eller ett basebollträ. Gör mig mör! Och när ni är klara med er workout, var då så vänliga och skjut mig, för nu är nog kickarna slut.

Inte sedan Buzzcocks storhetstid har ett band (eller i det här fallet en person) levererat singel på singel på singel med så här skönt sönderskavd power-pop. Tro mig, Daniel DiMaggio kan alla knepen. Det skulle inte förvåna mig ett skit om det var han som redigerade den senaste utgåvan av regelboken. The Lo-Fi-Glam-Bible. Du snor några riff från Slade, kanske lånar du något från en vers av T. Rex och på slutet slänger du in en refräng som du köpt av Big Star för en femhunka. Saken är biff. Kioskvältarnas kioskvältare är konstruerad. Upp med volymen. Tänd elden! På med bensin! Nu kör vi! Fredagen är här.

Home Blitz: Murder in my heart

4 kommentarer

  1. M

    En del grejer är till och med bättre och del grejer håller tyvärr inte riktigt måttet. Jag kan sätta ihop en samling och lägga ut på bloggen om du är intresserad.

Skriv en kommentar

Du kan använda följande HTML HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>