If we took a holiday, it would be so nice

Tidig morgon. Fin morgon. Ensam (nästan) med lurarna tätt kring öronen och ut strömmar nya skivan från Port St Willow, som i själva verket är en amerikan vid namn Nick Principe. Men vem han är spelar mindre roll. Viktigare är hur rätt hans atmosfäriska ljudkuliss och ljusa sång känns just denna dag. Kanske tack vare lurarna. För Port St Willows storhet är att låtarna skyndar långsamt med vackra men knappast ”iöronfallande” inspel på vägen.

Tears of the devil dogs wife

Jag har två ”teorier” om det grekiska bandet Bazooka och deras d/ä/y/nga ”I want to fuck all the girls in my school”:

1) Bandet består av tre trettonåriga killar som precis har upptäckt en elefantsnabel och en påse nötter mellan benen och som efter denna extraordinära upptäckt känner en magisk dragningskraft till de där små livet med prylar som pockar på uppmärksamhet under blusen som springer omkring på skolgården.

2) Bandet består av ett gäng 40-plusare som i den ekonomiska krisens spår fått kicken från den lokala fetaosttillverkaren och som nu försöker starta om karriären genom en sväng på den grekiska motsvarigheten till komvux. Och som av en händelse bestämt sig för att i samma veva bilda ett band. Och spela punk. Och skriva ”fyndiga” låtar.

Alternativ 1 är kanon. Alternativ 2 är vedervärdigt.

Bazooka: I Want To Fuck All The Girls In My School

Döm själv!

Etniska svenskar i mitten av livet

Jag vet i fan inte vad de sysslar med där nere i Skåne. Men rätt blir det. Djävligt rätt. Kanske handlar det om att de har den där virrpannan Ingmar Reepalu som springer omkring och slänger ur sig rassegrodor stup i kvarten eller att de har den där förbannade Sune Mangs-kopian som fått för sig att det är en briljant idé att skjuta folk på öppen gata som om det var 1991 igen. Smart drag hör’u! Kanske är det närheten till Danmark och all djävla idioti som förekommer där? Det skulle också kunna handla om att man har landets mest uppfuckade polis. Eller så har det att göra med att man har sådana amerikanska södern-komplex att man bara måste dra allting till sin yttersta spets. Kosta vad det kosta vill. Ingen återvändo.

Oavsett vilket leder det till djävulskt bra musik. Bäddat för trubbel, Det gamla landet, Kommissarie Roy, Kriminella Gitarrer, Problem, Noise och allt det där andra blasket som de har spottat ur sig genom åren där nere i Söder.

Och så Svart Städhjälp förstås.

Asså, fiiiii faen, vad bra Svart Städhjälp är.  Utan pardon och krusiduller. Rakt på. Med pannan före. Står du i vägen får du fan-i-mig skylla dig själv. Kom inte och säg att vi inte varnade dig. Rak och meningsfull hardcore. Som om tiden hade stått stilla. Far åt helvete, borgarpack, nu har du satt din sista potatis. Svart Städhjälp är här för att ta ditt jobb, din fru, din villa och din (vita) makt.

När vi kör så kör vi!

Svart Städhjälp – Lägenhetsbråk

Svart Städhjälp – Beatrice Ask

Köp skiten direkt från bandet eller från Art or Arse? eller från Rundgång om du råkar bo i den smutsiga söderns högsäte.

Big brother loves to boogie

Stenhård gritty boogie från den mörka sidan av Philadelphia. Det osar smält ost, svartstekta hamburgare, svettiga jeansfransar och öldränkta armhålor. Det svänger likt en full katt på väg hem till Torsten Flink på efterfest i armkrok med 16-årig hårmodell från Ludvika. Put on your shit kickers and kick some shit – do the real nitty gritty – lets get dirty och all den där skiten!
Spacin – Empty Mind

Köp den här: http://www.piccadillyrecords.com/products/Spacin-DeepThuds-RichieRecords-83446.html

 

 

 

 

Old fart at play

Holograms kan dra åt helvete! Grass Widow, Choir of Young Believers, Royal Headache, Iceage, Spacin, Korallröven, White Load, Goat, Useless Eaters, King Tuff och Tribes likaså. Praktiskt taget allt gjort och utgivet efter den 8:e mars 1982 stinker förruttnade likdelar och förtjänar ett skott i hjärtat. Åt helvete med det nya, släpp lös det gamla. Kör hela djävla 90-talistgenerationen direkt till Farmek eller Scan. Köttkvarnen. Det är allt de förtjänar. Gör hipster-korv av packet. Tror att de kan uppfinna hjulet igen. I helvete att vi går på den lätta.

Allt var bättre förr! Särskilt Sanford Clark.

Sanford Clark: It’s Nothing To Me

My head is full of clouds

The Shutes centralfigur Miachael Champion skriver låtar som står med ena foten i ett poparv där band som Love och Televison är husgudar och den andra foten mitt i den indiepopexplosion som har mullrat sedan 80-talet. The Shutes digitala EP Echo of love är ute sedan någon månad.

The Shutes – She said
http://crosskeysrecords.co.uk/

Samma andas barn men med lite mer sand mellan tårna och med lite mer flum i cigaretterna…Beachwood Sparks är tillbaka.
Beachwood Sparks – Forget The Song
http://www.subpop.com/artists/beachwood_sparks