Kategori: Läsning

The Waiting place and the seven year itch


I julas fick jag en ny bokhylla. Låter kanske inte särskilt märkvärdigt men det var det. Inte minst för att när man flyttar böcker, skivor och annat smått och gott från ett hörn till ett annat hamnar man oundvikligen på fantastiskt oplanerade resor down memory lane. Resor som kan var upplyftande, informativa, pinsamma eller smått skräckinjagande.  En sådan resa, med en hyfsat skräckinjagande mittpunkt men lyckligt slut, började med ett trevligt återupptäckande av Sean McKeevers fina serie ”The Waiting place”. En av dessa ”coming-of-age-in-a-small-town-and-never-be-able-to-leave” historier som amerikanarna är så bra på. I filmtermer är ”The Waiting Place” en kombination av den ständigt underskattade ”Beautiful girls”, ”Clerks” och John Hughes samlade verk. Det handlar om tonårsangst, kärlek och popreferenser. En av de mer konstiga kommentarerna lyder;

”You ever listen to ”God lives underwater””?

”Yeah, why?”

”Doesn’t it sound like ”Alice in chains” goes ”NIN”, they should be called ”Nine inch cha…”

Någon som kommer ihåg ”God lives underwater”? Inte? Bra! Det är en den här typen av minnespromenader som kan få vem som helst att bli nostalgifobiker och aldrig någonsin mera vilja minnas något som varit. Grunge med metallklang. Pretty shitty stuff.

Men.

”The waiting place” håller. Och ibland bjuder McKeever på fantastiskt bildberättande.

En av huvudkaraktärerna är Scott. En wannabe-skådis som försökte fly hålan Northern Plains, gjorde slut med sin High School sweetheart Ami och stack iväg till college. Det funkade inte. Nu är han tillbaka, jobbar i föräldrarnas videobutik och drömmer om Ami som nu är mamma och gift med den lokala polisen. McKeever gör en perfekt summering av dessa drömmar och tillkortakommande i några få rutor. Och det är då jag minns sorgen över att McKeever inte fortsatte sin berättelse när han blev het serie-artist på Marvel. Tills nu, upptäcker jag till min förtjusning. Oh, kära nostalgitripp, vad underbart. McKeever har precis släppt ”The Waiting Place – The definitive edition” där han samlar alla berättelser och…halleluja…har skrivit till ett avslutande kapitel kallat ”Seven years later”. Cha-ching! It is so ordered och alla referenser till undervattensgudar är förlåtna.

We interrupt this broadcast for a public service announcement

Bara så att du vet det. Ditt liv är inte komplett förrän du har läst samtliga tre nummer av det brittiska fanzinet Niche Homo. Trust me, you need this. Varje gång jag läser Niche Homo blir jag lika lycklig som Homer Simpson blir när han har rätt gentemot Ned Flanders eller när han hittar den sista doughnuten på jorden.

Woo Hoo!!!

Mmmmmm… Niche Homo… *dräggelsträng i mungipan*

Det senaste numret innehåller bl.a. intervjuer med Mark E. Smith, Spin Spin The Dogs, Astral Social Club och Mazes. Samt ett alldeles underbart ”Mixtape Wars” mellan tre snubbar. Ni kan ladda ner de tre mixarna här:

Tape 1 (bl.a. Saccharine Trust, Meat Puppets, Thorr’s Hammer, Blue Cheer, Wipers och Harvey Milk)

Tape 2 (bl.a. Danny & The Dressmakers, Rake, Wizzard Sleeve, Canannes, Germs och Holy Shit!)

Tape 3 (bl.a. The Dead C, Nico, Bo Diddley, The Hipshakes, The Hunches, TV Ghost och DNA)

Niche Homo #3 (Mark E. Smith, Mazez, So Cow och Astral Social Club)
Niche Homo #2 (Messthetics, Fucked Up, Vivian Girls och Hipshakes)

Niche Homo #1 (Oxbow, Times New Viking, Pink Reason, Mob Rules och Anita Crapper)

Superior toilet literatur!

Du kan beställa nummer 2 och 3 direkt från Niche Homo. Do it!!! Och enligt uppgift ska Norman Records ha ex kvar av nummer 1. Skynda, skynda, innan de tar slut.