Kategori: Tittning

In a New York dream



En big yellow taxi susar förbi genom ett vackert (ljudanpassat) NYC och drömmen om storstadens bästa sidor väcks till liv. Sedan åker kameran in i den urbana oasen och där är han, Bill Callahan, och bjuder oss (via NPR) på en vacker försmak av kommande skivan Dream River som släpps om en vecka av Drag City.

The nights of all my youth pressed into one glass of water

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=tZf8hOz4-OY[/youtube]

Jag är väldigt glad att det finns musikartister som skriver rader som rubriken ovan. Det är Alt-J när de är som bäst. Näst bäst i samma låt är: ”I’ve pillowed you so many times this week”. Och jag är glad att det finns personer med tid över som med enkla medel kan hylla bandet, YouTube-style.

Folkyvideofriday

I väntan på slutet av the working week bjuder vi på lite live-video-klipp. Till att börja med måste även Our Favourite stämma in i hyllningskören kring svenska folkrockbandet Winhill/Losehill som nu släppt detbutplattan. Inte minst för detta ”levande” klipp:

[vimeo]http://vimeo.com/37055559[/vimeo]

Och gamla favoriten Mary Gauthier har släppt en video med ett 20 minuter långt set från Folk Alliance Conference i Memphis. Personligen smälter jag redan när hon med sin släpande röst presenterar första låten.

I feel so blind, I can’t make out the passing road signs

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=sOcnITphyjk[/youtube]

Lite ledigt. Lite lugn. Hjärnan överkokad av sol. Då blir Our Favourite för en stund en videoblogg. Efter en långhelg, och efter att ha skrattat åt riffskäggisarna i Red Fang, vilar jag ögonen på Cass McCombs video till County Line, som är årets hittills finaste låt och minns med välbehag hans skiva ”A” från 2003 och låten som då var årets finaste.

Cass McCombs – I Went to the Hospital

Kongressen talar

…Juholt talar, om kultur(!).

Jag tittar ut på vårsålen, tar en klunk morgonkaffe och låter tankarna flyta iväg och fastnar i några textrader som TAW skrev när han vibrerade av energi, kreativitet och samhällsinsikt.

”för att rädda en dröm medan det finns nån att rädda”

[dailymotion]http://www.dailymotion.com/video/xcye7u_tomas-andersson-wij-landet-vi-foddes-i_music[/dailymotion]

The woods come alive

[vimeo]http://vimeo.com/18435819[/vimeo]

Oh Canada, Oh Canada…personligen tycker jag att I’m on a roll, en kanadensisk roll, rolling down main street i en vacker ol’ pick up truck, gun rack, luftlapande hund och hela paketet…vi har fortsatt västerut och kört in i Saskatchewan. Faktum är att vi har kommit ända fram till Saskatoon, och trots att vi är kvar på prärien har vi kört rakt in i The Deep Dark Woods och ni tror väl inte att vi har börjat lapa vårsol än.

Namnet Saskatoon, som vi nya och gamla saskatoonians lär oss i skolan, kommer från Cree-indianernas, ”misâskwatôminihk,” som är namnet på ett bär som växer i området. Saskatoon är ju dessutom gammal hemstad för DROTTNINGEN, Joni Mitchell. The lady is NOT from the canyon, you see. Som hyllning bjuder på jag på en personlig favorit ifrån hennes ouvre, You turn me on I’m a radio

Men, skälet att vi åkt hit är ju de mer The Band/classic-Country influerade Deep Dark Woods, fyra muntergökar som sjunger om borttappade pengar, om solen som aldrig lyser, om farväl och andra uppåt ämnen. Men om vintern låter så här är det ok om det snart är höst igen, t o m i Saskatoon.

Så skrev jag för snart två år sedan. Då tog kanadensarna i The Deep Dark Woods mig med storm. De har inte släppt någon ny platta sedan dess men det borde de göra. Och har de inte nya egna låtar som håller kan de alltid göra en coverplatta. Ett av många bevis för deras känsla för traditionell musik finns publicerat på Hear Ya-bloggen. (Där kan ni också ladda ner livelåtarna) Lyssna speciellt på deras version av ”Oh babe, it ain’t no lie”. En låt skriven av den fantastiska Elisabeth Cotten. Hon har verkligen levt en folksångarmyt. Hon skrev ”Freight Train” på kammaren och upptäcktes först som gammal när hon jobbade som hembiträde hemma hos folksamlarfamilgen Seeger.

[dailymotion]http://www.dailymotion.com/video/x3n0qj_elizabeth-cotten_music[/dailymotion]

Movie Moves

I går, LA time, var det glamourhysteri. Oscargalan; röd matta, förutsägbara tacktal, tråkiga värdar och tråkiga vinnare (men grattis Susanne). Därför ger vi lite ”rolig” glamourhysteri på Our Favourite och ropar ”Spot your favourite (semi)(indie)celebrity” i The New Porngraphers nya video till gamla (ett år) låten ”Moves”.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=sYyu5vbwvbA[/youtube]

Good Golly Ms Polly

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Va0w5pxFkAM[/youtube]

Now must ye speak to your kinsmen and they must speak to you,
After the use of the English, in straight-flung words and few.
Go to your work and be strong, halting not in your ways,
Balking the end half-won for an instant dole of praise.
Stand to your work and be wise — certain of sword and pen,
Who are neither children nor Gods, but men in a world of men!
– Kipling

Året är 2011. Det är än en gång dags att återvända till rötterna. Än en gång handlar det inte längre om nya upptäckter, nya bekantskaper. Det handlar om gamla hjältar och hjältinnor som inte går att ignorera. Som man inte bör ignorera. PJ Harvey är tillbaka. Hon har själv utnämnt sig till världens enda sjungande krigskorrespondent och gjort ett konceptalbum om krig i öster kallat Let England Shake. Dessutom har PJ bett Seamus Murphy att bildsätta hennes tolv sånger. En YouTube kanal att följa både med ögon och öron.