Our favourite

Oh Canada, Oh Canada…personligen tycker jag att I’m on a roll, en kanadensisk roll, rolling down main street i en vacker ol’ pick up truck, gun rack, luftlapande hund och hela paketet…vi har fortsatt västerut och kört in i Saskatchewan. Faktum är att vi har kommit ända fram till Saskatoon, och trots att vi är kvar på prärien har vi kört rakt in i The Deep Dark Woods och ni tror väl inte att vi har börjat lapa vårsol än.

Namnet Saskatoon, som vi nya och gamla saskatoonians lär oss i skolan, kommer från Cree-indianernas, ”misâskwatôminihk,” som är namnet på ett bär som växer i området. Saskatoon är ju dessutom gammal hemstad för DROTTNINGEN, Joni Mitchell. The lady is NOT from the canyon, you see. Som hyllning bjuder på jag på en personlig favorit ifrån hennes ouvre, You turn me on I’m a radio

Men, skälet att vi åkt hit är ju de mer The Band/classic-Country influerade Deep Dark Woods, fyra muntergökar som sjunger om borttappade pengar, om solen som aldrig lyser, om farväl och andra uppåt ämnen. Men om vintern låter så här är det ok om det snart är höst igen, t o m i Saskatoon.

Så skrev jag för snart två år sedan. Då tog kanadensarna i The Deep Dark Woods mig med storm. De har inte släppt någon ny platta sedan dess men det borde de göra. Och har de inte nya egna låtar som håller kan de alltid göra en coverplatta. Ett av många bevis för deras känsla för traditionell musik finns publicerat på Hear Ya-bloggen. (Där kan ni också ladda ner livelåtarna) Lyssna speciellt på deras version av ”Oh babe, it ain’t no lie”. En låt skriven av den fantastiska Elisabeth Cotten. Hon har verkligen levt en folksångarmyt. Hon skrev ”Freight Train” på kammaren och upptäcktes först som gammal när hon jobbade som hembiträde hemma hos folksamlarfamilgen Seeger.