Vissa tar semester. Andra inte. Vissa vilar. Andra inte. Arbetssäsongen är tillbaka och även om solen fortfarande skiner är det dags för att börja förbereda sig för hösten. Mos Def är vår ciceron. Style-guru. Rap-guru. Bär dina kläder som du levererar din hip-hop; ol’ school! Sir, can you take my order?
PENS, oh PENS. Finaste jävla PENS. Tredje gången jag ser dem och de är fortfarande helt hopplösa på scen. Iallafall fram tills alla planeterna är i linje, DIY-gudarna ler och Everett Trues skägg pekar åt norrut mot en skabbig pub i London. Då jävlar stämmer allt och PENS blir världens bästa band även live och inte bara på skiva. Leksakssynthen drar igång slingan till High In The Cinema och Martin Rev rodnar bakom sina solglasögon, publiken jublar och kommentatorn river sitt hår och skriker Måååååål! Den går rakt in i mååååål!
Talang. Det är något vissa bara har. Ibland i irriterande mängd. Något att avundas. Thomas Turgoose har rå skådespelartalang. Han knockade alla av stolen i This is England.
Visade att det inte var en engångsföreteelse i enkla Somers town.
Nu gör han sin första roll utanför regissören Sean Meadows mentorskap. Än en gång utan att göra ett felsteg. Han visar helt ny bredd i engelska indiefilmen Scouting book for boys, gjord av debutanten Tom Harper, skriven av manusförfattaren till vassa engelska ungdomsserien Skins.
Det är en välspelad historia där Turgoose matchas på ett väldigt fint sätt av nästan lika unga Holly Grainger. En berättelse om hur ödesmättad missriktad kärlek kan bli när den ska försöka förvaltas under extrema omständigheter av lite för omogna människor. En slags tonårig Möss och människor förvisad till en engelsk trailerpark by the sea. Långfilmsdebutanten Tom Harper kämpar lite mot slutet och har svårt att guida sin berättelse helt rätt men visar att han också är en talang att hålla ögonen på. Filmens inledning är briljant och för tankarna till Shunji Iwai och David Gordon Green som båda gjort moderna mästerverk om melankolisk ungdomlighet. Vill ni få en smak av Tom Harpers registil kan ni titta på två av hans riktigt fina kortfilmer Cubs och Cherries.
I Scouting book for boys visar han också ha en känsla för att plocka rätt musik. Mycket av filmen ackompanjeras av låtar från Noah and the whales debutalbum. Inget jag gick igång på då, men nu, till filmen lät det så pass intressant att jag lyssnade igen och jag måste säga att Blue skies från senaste skivan också visar på lite talang.
