Taggad: there ain’t gonna be no revolution

He introduced himself as Gil Scott-Heroin

Great Googa Mooga! Så har det hänt igen. Stjärnsmäll. Och man är golvad; knockad; nere för räkning. Som en omkullvräkt ko. Vad var det egentligen som hände? Jag har ingen djävla aning. Och inte spelar det någon roll heller för den delen. För störst av allt är ändå kärleken. Kärleken till The Moonhearts. Ni vet de här snubbarna som tidigare kallade sig Charlie & The Moonhearts. Men nu heter de bara The Moonhearts. Simplify music et all that jîve. I samband med namnbytet bröt Mikal Cronin och hans muntra mannar sig in i någon inspelningsstudie ute i träskmarken, lyfte luren och slog Ty Segalls nummer. Saken var Biff (Rose)! Resultatet blev ”The Moonhearts”. Skräpig pop med hjärtat på precis rätt ställe. En platta som får mig att känna mig som en sjuttonårig neurotisk indieflicka i vitprickig klänning som ännu inte har plockat bort rälsen från tänderna, men som ändå känner sig som den allra vackraste människan i världen när hon dansar till Moustache of Insanity. Särskilt ”Deathstar pt. 1” och ”Deathstar pt 2”.

The Moonhearts: Deathstar pt. 1

The Moonhearts: Deathstar pt. 2

Plattan går att köpa från diverse välsorterade distros – även om den inte verkar ha nått fram till Europa ännu, men det är bara att hålla ögonen öppna – och direkt från bolaget Tic Tac Totally.

Kom över till den mörka sidan!